Syftet med forskningsprojektet är att bidra till förståelsen av hur och under vilka betingelser som reformer av säkerhetsstaten genomförs. Begreppet säkerhetsstaten (the national security state) är ett samlingsnamn för funktioner som syftar till att upprätthålla statens suveränitet såväl internt som externt. Den senaste vågen av stora internationella terroristattentat har utlöst ett akut behov i många länder att reformera säkerhetsstaten och då inte minst att se över samordningen mellan polisiära och militära myndigheter. Här visar dock reformarbetet i USA liksom forskningen om institutionell förändring att det finns en tröghetsmekanism inblandad och som verkar mot större förändringar.
Empiriskt fokuserar projektet på sex småstater i Östersjöregionen och deras arbete sedan 2001 på att förnya säkerhetsstaten med avseende på terrorismbekämpning. De sex länder som ingår i studien är dels de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen, dels de tre nordiska staterna Finland, Danmark och Sverige. Arbetshypotesen är att det ska finnas en variation som innebär att den institutionella förändringen har gått jämförelsevis lättare i de nya småstaterna än i de gamla. I de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen (åter) upprättades säkerhetsstatens institutioner 1991-1992. I de tre nordiska staterna Finland, Danmark och Sverige fick säkerhetsstaten sin form långt tidigare, särskilt i Danmark och Sverige där rötterna går tillbaka ända till nationalstaternas framväxt på 1600-talet.
Den teoretiska ramen är hämtad från forskningen om hur institutioner – som här definieras som stabila, varaktiga beteendemönster – uppstår och förändras. I synnerhet knyter projektet an till Pauline Jones Luongs och Erika Weinthals forskning som i korthet utgår ifrån att institutionella förändringar är avhängiga fyra faktorer: framförhandlade uppgörelser, exogena chocker, gemensamma perceptioner samt stegvisa reformer. Det empiriska arbetet bygger på intervjuer och dokumentstudier som tillsammans ska ge svar på fem huvudfrågor: (1) Vilka reformer har genomförts för att stärka statens förmåga att möta terroristhotet? (2) Bygger reformerna på framförhandlade uppgörelser? (3) Har reformprocessen utlösts eller drivits på av exogena chocker? (4) I vilken mån ligger gemensamma perceptioner till grund för reformerna? (5) Har reformerna genomförts stegvist? Projektet varar tre år (2007-09).