Ting skapade av människor – artefakter – är inte bara källor till kunskap, de har också en förunderlig förmåga att beröra och väcka tankar. De kan fungera som ett slags minnets madeleinekakor; tingen får oss att minnas det vi trodde att vi hade glömt.
Detta samtidsarkeologiska projekt har en mångvetenskaplig inriktning och hämtar inspiration, teori och metoder från ämnesdiscipliner som antropologi, arkeologi, etnologi, filosofi, sociologi och det som internationellt benämns ”material culture studies”. Dessutom ägnas stort intresse åt det utforskande av relationen mellan ting och minnen som sker inom konsten.
Projektet syftar till att nå en fördjupad förståelse av:
– hur ting aktualiserar det förflutna och frammanar minnen
– hur ting och minnen formar varandra
– tingens betydelse för vilka historier som nu och i framtiden gör sig påminda och därför kan berättas om det nära förflutna
Forskningsinsatserna kommer dels att bestå i en generell diskussion av vetenskapliga och konstnärliga perspektiv på relationen mellan ting och minnen, dels i ett par fördjupade fallstudier där de teoretiska perspektiven tillämpas på konkreta material. Projektet inkluderar även uppbyggande och utveckling av mångvetenskapliga nätverk såväl internt inom Södertörns högskola som internationellt inom Östersjöområdet och Östeuropa.
Fallstudierna kommer att beröra 1900-talslämningar i Östersjöområdet och Östeuropa. Detta århundrade och dess två stora totalitära ideologier, kommunism och nazism, har avsatt omfattande materiella spår. Trots att det finns ett överflöd av andra kunskapskällor från samma tid är dessa materiella lämningar av stor betydelse. De kan frammana minnen och ge röst åt berättelser som annars ofta drunknar i bruset av andra, mer högröstade källor. Detta ger samtidsarkeologin en viktig demokratisk funktion.
Samtidsarkeologin är ett relativt nytt forskningsfält som ännu inte är etablerat i stora delar av Östersjöområdet och Östeuropa. I kombination med den snabba samhällsomvandlingen innebär detta att många 1900-talslämningar riskerar att försvinna. Detta får konsekvenser för vilka historier som gör sig påminda och blir möjliga att berätta, nu och i framtiden. Projektet kommer genom forskningssamverkan och nätverksarbete att bidra till att etablera samtidsarkeologin i nya akademiska miljöer. Detta lägger grunden till ett förändrat synsätt också hos berörda kulturarvsförvaltningar.