Östersjöns organismvärld består av arter som antingen har sitt ursprung i sötvatten eller i marin miljö. Det finns inga arter som ar optimalt anpassade till just det bräckta vatten som är typiskt för detta innanhav. De arter som klarar denna livsmiljö betalar ett pris, för många är de normala livsbetingelserna så hårda att de redan utnyttjar mycket av sina inbyggda skyddsmekanismer för att överleva.
Ett bra exempel på detta är blåmusslor i Östersjön. Blåmusslan lever normalt i, och är således anpassad till, en salthalt som finns i ex Nordsjön. Vattnet i Östersjön är jämförelsevis utsötat och blåmusslan har det tuffare där. Trots detta är blåmusslan mycket vanlig i Östersjön men det har visat sig att de är betydligt mindre och växer långsammare i Östersjön än i Nordsjön. Det kan bero på att mycket energi går åt för att skydda sig mot den låga skadliga salthaltens inverkan på djurets celler. Blåmusslan är stressad redan “normalt” i Östersjön och har då troligen mindre tolerans mot ytterligare störningar. Detta gäller många organismer i Östersjön och är en anledning till varför detta hav är så känsligt för miljöstörningar.
Om vi kan mäta hur stressade blåmusslor och andra organismer är kan det användas som ett sätt att tidigt upptäck nya störningar i Östersjön. Det finns flera sätt at göra detta och vi försöker utveckla en metod som är snabb och enkel att använda.
När en organism blir utsatt för något som den upplever som störande kommer en mängd processer att starta i dess celler. Vissa proteiner behövs det mer andra mindre av. Förändringar i balansen mellan cellens proteiner kan då användas som markör för hur stressad organismen är.
Vi studerar förändringar i kända proteiners syntesväg vid störningar vi utsätter blåmusslor för. Vi letar också nya markörer för samma störningar för att på så sätt öka sannolikheten att hitta användbara markörer. Det innebär att vi arbetar med både proteiner och deras budbärarRNA. Vi har visat att t.ex. polyaromatiska kolväten (PAH) gör att inducerar ett batteri av proteiner som i annan forskning visats vara inblandad i reparationsprocesser vid DNA-skada. Vi har ett stort insamlat material som löpande bearbetas och nya data kommer att presenteras.
Projektet drivs i samarbete med en grupp på institutionen för systemekologi vid Stockholms universitet.