Projektet består av en mångdisciplinär kulturteoretisk och filosofiskt orienterad utforskning av tekniken och teknologiseringen av livsvärlden som frambringare av nya erfarenhets-, medvetande- och identitetsformer. Nya produktions- och reproduktionsteknologier som sträcker sig från global samhällelig makronivå till kroppens och individens mikronivå uppvisar en värld där människan maskinellt-tekniska är alltmer sammanblandade och svåra att urskilja. Denna utveckling bidrar till alltmer sudda ut traditionella dikotomier som natur och kultur, identitet och differens, kropp och lokalt, globalt. Förhållandet till tekniken framträder som det övergripande kulturfilosofiska problemet, som definierar människan i den moderna världen. Historiskt griper projektet tillbaka och vilar i viktiga orienteringar inom nittonhundratalets filosofiska analyser av teknikens världsomskapande kraft ( Berdjajev, Husserl, Heidegger, Benjamin, Foucualt, Deleuze) och det ryska och tyska estetisk-tekniska avantgardets teorier (Fedorov, Tsiolkovskii, Bogdanov, Platonov)om hur nya produktionsformer förändrar varseblivningsmönster och samhälleliga relationer. En idémässigt viktig bakgrund som utvecklas här är hur teknologiseringen av livsvärlden kan tolkas mot bakgrund av nihilismen, såsom namnet på bortfallet av transcendenta värden. Teknologiseringen kan ses som vad som driver fram nihilistiska situationen, samtidigt som den vill vara ett svar och en motrörelse, i sin vilja att frigöra negativitet.
Forskargruppen består av representanter från filosofi, estetik, cultural studies och retorik. Projektet fördelar sig över dessa ämnesgrenar men förenas i det gemensamma intresset att studera utveckla en kulturkritisk reflektion kring livets teknologisering som idag utgör en växande forskningsgren internationellt. Det handlar här också om att göra tekniken och det tekniska till en självreflexiv erfarenhet för filosofin och vetenskapen själv, såsom själva tekniska praktiker.