Syftet är att analysera huruvida Östersjöområdet kan utgöra ett innovationssystem genom en jämförande institutionell analys av litauiska och svenska kulturella normer och samhällskontrakt för att studera hur innovationer finansieras och organiseras samt konsekvenserna för den ekonomiska utvecklingen. Evolutionär spelteoretisk analys kombineras med historisk-institutionell analys för att visa hur kulturella skillnader mellan Litauen och Sverige påverkar valet av samhällskontrakt och därmed innovationssystem och den ekonomiska utvecklingens organisation. Med utgångspunkt i österrikisk, institutionell och evolutionär ekonomisk teori analyseras samhällskontraktet som innovationssamhällsordning skapad av faktormarknadsnormer på kapital-, arbets- och politik marknaderna. Dessa kulturella normer representeras i samhällskontraktet av innovationsfinansieringskonventionen, arbetsorganisationskonventionen och statens tillväxtpolitiska konvention.
Den sistnämnda inkluderar komponenter såsom penning-, närings- forsknings- och välfärdspolitik. Innovationssamhällsordningen utgör i egenskap av socialt kapital en del av samhällets kapitalstruktur som påverkar samhällets innovationsgrad. Faktormarknaderna betraktas därför som marknader för socialt kapital, vars värde är beroende av kulturella normer, eftersom kulturen är ett trossystem av delade meningar som möjliggör ekonomisk kalkylering.