Vilka är de nio som sitter i stiftelsens styrelse, och vad driver dem i deras engagemang för forskning om Östersjöregionen och östra Europa? I en serie inlägg lyfter vi fram människorna bakom besluten. Styrelseledamöterna delar med sig av sina tankar om uppdraget och varför just Östersjöregionen och östra Europa är angeläget för dem – både professionellt och personligt. Först ut är ordförande Lars-Erik Edlund och vice ordförande Veronika Bard.

Ordförande Lars-Erik Edlund, professor i nordiska språk vid Umeå universitet

Vilken erfarenhet från din karriär tror du är mest värdefull i din roll som ordförande i Östersjöstiftelsens styrelse?

Jag har varit mycket intresserad av forskning inom de nordskandinaviska områdena, särskilt tvär- och mångvetenskaplig, under hela min karriär. Jag tror att jag knöts till styrelsen för att Södertörns högskola ägnar sig åt motsvarande områden. Östersjöregionen och östra Europa är, precis som Nordskandinavien, spännande, mångspråkiga och mångkulturella områden. På det sättet känner jag så väl igen mig. Jag har också nytta av min erfarenhet av ledningsuppdrag från mina många år vid akademien.

Vad vill du bidra med som ordförande i Östersjöstiftelsens styrelse? 

Under den innevarande mandatperioden vill jag arbeta med att utveckla Östersjöstiftelsen till en professionell och respekterad forskningsfinansiär. Jag vill exempelvis verka för att de medel som vi satsar ska stärka forskningen maximalt på ett mycket ”hett” område – medierna uppmärksammar ju vårt område dagligen. Forskning behövs här nu mer än tidigare.

Vad betyder Östersjöregionen och östra Europa för dig personligen – har du någon särskild plats eller upplevelse från regionen som berört dig?

Skulle jag lyfta fram en enskild plats, får det bli Tartu. Det är en stad med en historia som uppvisar influenser och erövringar från olika håll. Men är för en svensk också en stad med speciell lyskraft, med sitt universitet – tidsmässigt det andra i Sverige efter Uppsala – och sina många Gustav Adolfs-minnen. Det senare intresserar mig självfallet personligen, som preses för Kungl. Gustav Adolfs Akademien i Uppsala!

Hur tror du att Östersjöstiftelsen kan bidra i vår tid med utmaningar och förändringar i Östersjöregionen och östra Europa?

Vid vårt seminarium i våra lokaler den 6 maj i år anmodades vi av huvudsekreteraren för hum/sam vid Vetenskapsrådet, göteborgsforskaren Henrik Ekengren Oscarsson, att dra på oss ”ledartröjan” vad gäller forskning just om östra Europa och Östersjöregionen.

Jag tror verkligen att Östersjöstiftelsen kan göra skillnad genom att finansiera högkvalitativ forskning där forskare själva formulerar sina problem men också genom satsningar där stiftelsen formulerar teman. På detta sätt kan Östersjöstiftelsen lämna ett bestående avtryck.

Vice ordförande Veronika Bard, ambassadör

Vilken erfarenhet från din karriär tror du är mest värdefull i din roll som ledamot i Östersjöstiftelsens styrelse?

Min sammantagna erfarenhet från 40 års tjänstgöring inom den svenska Utrikesförvaltningen, inklusive några år på Statsrådsberedningen, hoppas jag ska komma till nytta.

Som ambassadör i Moskva och vid de multilaterala organisationerna, OSCE i Wien och FN och de internationella organisationerna i Genève, har jag arbetat med säkerhetspolitiska frågor, mänskliga rättigheter, handel, kultur och miljöfrågor i som rört Östersjöområdet, Öst- och Centraleuropa, Balkan och Centralasien.

Vad vill du bidra med som ledamot i Östersjöstiftelsens styrelse?

Östersjöstiftelsens grunduppgift att få till stånd ett nav och finansiera högkvalitativ forskning inom ämnen som rör Östersjöområdet och Östeuropa är viktigare än någonsin.

I dialog med Södertörns högskola ska styrelsen stödja excellent och relevant forskning som uppmärksammas och får genomslag i samhället. Tillsammans med övriga ledamöter önskar jag bidra till att målet uppfylls.

Vad betyder Östersjöregionen och östra Europa för dig personligen – har du någon särskild plats eller upplevelse från regionen som berört dig?

Sedan barndomen har jag tillbringat majoriteten av sommarloven och ledig tid vid Östersjön. Det sitter väl i generna brukar jag tänka eftersom min mor var född i Königsberg.

Jag har upplevt Östersjön som en hård gräns mellan öst och väst där människor riskerade sina liv för att simma och med båt ta sig till friheten i väst. Att Östersjön efter bara några årtionden av fredligt utbyte och samverkan återigen blivit ett säkerhetspolitiskt spänningsfält är oroväckande – men sporrar också till analys och forskning.